Befolkningstalet är nu 133 personer. Bebodda bostadsfastigheter året runt är nu 50. Antalet fritidshus är 27. Bystämma hålls numera bara en gång om året. Andra tillfällen att träffas i bystugan är vid valborgsmässan på våren och vid julgransutdansning och klabbfest efter jul. De senaste åren har dokumentationscirkeln forskat i byns historia. Dessutom hyrs bystugan ut till husförhör, kyrkans julfest och bybornas privata fester.
Byns viktigaste arbetsplats är keramikfabriken. Den sysselsätter 25 personer. I grusgropen arbetas med timring av hus för avflyttning bara under sommarhalvåret. En garnbod öppnades sommaren 1985 invid fabriken. Fram till detta år har funnits två jordbrukare kvar i byn. I oktober dog Rune Laggar, den ene av dem. Den andre Ivars Olle Hansson är halvt sjukskriven och har även han sålt sina kor. Byn är nu för första gången på hundratals år helt utan kor. De enda djur som nu återstår är hästar, en del höns samt hundar och kattor.
Många av byns gårdar har gått i arv i många släktled. Av storskifteskartans 29 gårdar finns ännu 10 kvar i samma släkt. De gårdarna är Ivars, Clas, Storgärds, Norrgårds (Laggar), Steger, Lissollas, Tysk, Nilses (Nisseras), Tinollas och Nilses Jons. Men några av de äldsta, som funnits i samma släkter i åtminstone 200 år, har nu bytt ägare, nämligen Gatugården, Israels, Börs, Mär (Sands), Smed och Karas. Byns framtid är oviss. Kommer åkrarna att få växa igen och skogen flytta allt närmare våra hus?