Nittsjö på 1950-talet

Efterkrigstidens högkonjunktur medförde en standardhöjning som aldrig tidigare kommit så snabbt. Alla fick råd att köpa saker som de tidigare knappast våga drömma om. De allra flesta av byns telefoner installerades under 1950-talet. Och nu kom mopederna, kylskåpen, elspisarna och till och med små tvättmaskiner för hemmabruk. De kommitteer som arbetade för att skaffa en maskinellt utrustad tvättstuga till varje by blev så att säga omkörda av utvecklingen.

Nu kom också den billiga oljan. Den ena efter den andra skaffade sig oljeeldning, som innebar en otrolig bekvämlighet. Hela huset hölls varmt natt och dag utan minsta besvär. Nilses Maja som skaffade eget hus 1955 blev den första som hade oljeeldning redan från början. Att oljeeldning kunde medföra luftföroreningar och skadlig inverkan på skog och växtlighet var det ingen som talade om då. Mot slutet av 1950-talet började bilar bli möjliga att skaffa även för arbetare och de första TV-apparaterna kom också till byn. De som ännu inte hade någon muttrade lite om de ”skrytkrattor” som en del monterade upp på sina hus. Men det dröjde inte länge förrän TV blev ett måste för var och en.

Vad bystämmoprotokollen speglar av livet i byn är att allt mindre behöver skötas av byborna själva. Inte många frågor av gemensamt intresse finns att ta ställning till. Här är några få exempel:

27 april 1958 § 7. Från kommunalnämnden hade inkommit en skrivelse att revböcker samt gamla protokoll skulle deponeras i Rättviks kommuns arkiv där de komma att uppställas på särskild plats samt registreras. Då handlingarna i detta arkiv blir bättre skyddade mot förstörelse samt möjlighet finns att där forska i dem beslöt stämman att antaga erbjudandet. § 8. Stämman beslöt också att nya kartor skulle anskaffas för Nissabodarnas inägor samt Brändan.

Inom jordbruket lade man ner den ena efter den andra av sina myrodlingar. Likaså gjorde man med inägor som låg utanför byn och i dess utkanter. Även slåttern på hackslogarna, dvs ängs- och betesmarken, hade nästan upphört. Det var endast Laggars som fortsatte med lieslåttern på en del ställen ända fram till början av 1960-talet. Nu började förbuskningen. I början på 1950-talet fanns ännu nio gårdar som skötte all åkermark inom byn. Dessa var Ivars, Clas, Storgärds, Laggar, Hjerp, Got, Steger, Nilses och Tinollas. De hade också kor i sina ladugårdar. Men innan årtiondet var slut hade ytterligare fyra ladugårdar tömts på sina djur.

Keramikfabriken hade en nedgångsperiod. Läget var bekymmersamt och det behövdes en förnyelse i form och stil. Då anställdes Thomas Hellström som ny formgivare. Det var tydligen precis vad som behövdes just då. Nu fick folk upp ögonen för Nittsjöfabriken igen och försäljningssiffrorna steg. En ny uppgångsperiod började.

I mitten av 1950-talet lade tvättinrättningen ner sin verksamhet. Den hade varit igång omkring 20 år och som mest sysselsatt 24 personer.

Handelsboden som vi haft de sista 25 åren fann det också dags att stänga. Den var inte lönsam längre. Den smalspåriga kalkbanan användes också för sista gången 1953. Sedan lades driften ner och spåren revs upp. Kalkugnarna vid Kullsberg byggdes också om för oljeeldning och därmed försvann en ganska viktig inkomst för skogsägarna i byarna där omkring. Dittills hade man noga gallrat i sina skogar och kunnat sälja allt klenvirke till Kullsberg som ved till dess ugnar. Även kvarnen användes för sista gången på 1950-talet och har sedan dess fått förfalla.

Gräset växer allt högre omkring husen och även kvarndammen är på väg att växa igen. Mycket av det gamla och hemvanda försvann alltså under 1950-talet. Men det fanns ingen arbetslöshet och rent materiellt fick människorna det bättre än förut.

Ytterligare något om 1950-talet. Man gick ofta på bio före TV:s genombrott. Wasabion invigdes med pompa och ståt 1954 i närvaro av den berömde regissören Ingmar Bergman. Och publikunderlaget räckte till för att två biografer kunde ha föreställningar varje kväll i veckan. Två fina konditorier fanns också i samhället: Hedberg och Klingbergs, där folk kunde träffas och njuta av kaffe och goda bakverk.

De som var unga på 1950-talet minns mest att det var då som alla flickor kammade håret till en ”hästsvans”. Dessutom skulle man under ha vida, vippande kjolar med flera lager volangförsedda underkjolar. Till det hörde en ärmlös blus som kallades ”topp” och tåspetssmala skor med sylvassa klackar. De unga männen var ännu kortklippta och välkammade med håret blankt av Brylkräm. De stora ungdomsidolerna hette då Elvis Presley och Tommy Steele. Modedansen var Jitterbug.

Fortsätt —>