1930-talet var depressionens svåra årtionde. Arbetslösheten var stor. För Nittsjös del innebar årtiondet dock även något positivt. Byns vägar behövde verkligen rätas och breddas för att kunna möta den nya tidens krav. Nu kunde man få en god del av det arbetet utfört och bekostat som kommunalt nödhjälpsarbete. En handelsbod öppnades i Nilsesgården av Kerstin Jones från Östbjörka. De flesta byborna måste hämta sin post i en gemensam postlåda där och då var det bekvämt och bra att också kunna handla samtidigt.
Barnhemmet flyttade till Hjortgårdsområdet i Vikarbyn år 1931. En tvättinrättning byggdes nedanför Nittsjö kvarn och startade sin verksamhet 1934. Den sysselsatte som mest 24 personer. Den förste ägaren var en före detta maskinist från Siljansborgs hotell. Tvättinrättningen köptes sedan av Evert Carlsson, som drev rörelsen ungefär 20 år. År 1931 byggdes det första moderna huset på Nittsjö. Det ägdes av Nall Erik och Nilses Kristin. Huset var utrustat med vatten, avlopp, centralvärme och dessutom badrum med wc. Det skulle dröja mer än 30 år innan den standarden blev var mans egendom.
En del efterföljare fick de dock under de närmaste åren. Disponentbostaden vid fabriken byggdes om helt och fick modern standard. Hans Udd byggde ett nytt hus i tre våningar vid den så kallade grusvägen. Åke Löfgren, Helmer Eriksson och Erik Momqvist byggde också nya hus. Andra gjorde mindre förbättringar som att skaffa sig vatten och avlopp. Men var och en ordnade for sig själv vattenfrågan från egen källa. Någon gemensam anläggning for hela byn blev det inte.
I hemmen åkte de sista halmmadrasserna ut. De så kallade ”Gustavianska sängarna” förvisades till bagarstugor, vindar eller uthus. Nu köpte man ottomaner eller bäddsoffor. De flesta unga som gifte sig började med att sätta bo i ett rum och kök.
Några fler privata bilar kom inte till byn. Antalet telefoner ökade heller inte nämnvärt. Men trafiken genom byn ökade ändå genom alla turister och besökande till fabriken. Fabriken hade ett kraftigt uppsving. På ett kort från 1920 hade fabriken en arbetsstyrka på 18 personer. På ett kort från 1926 består arbetsstyrkan av 28 personer. År 1938 hade den ökat till 47 personer. Fabriken gjorde också sin stora utbyggnad av trä för arbetslokaler, lager, packbod och kontor.
Antalet jordbruk minskade dock. Mjölkpriset var i början på 1930-talet bara 18 öre litern. De unga jordbrukarsönerna såg sig en bättre framtid som yrkesmän av olika slag. Den ena ladugården efter den andra tömdes på sina djur, då de gamla inte orkade fortsätta längre. Säden skars och bands till kärvar för hand och torkades på hässjor ända in på 1940-talet. 1930-talet var det cyklande årtiondet framför andra. Alla både unga och gamla cyklade.
Ungdomarna cyklade till alla nöjen, särskilt till de dansbanor som fanns i Vikarbyn, Massarbäck, lngels och Kullsbjörken. Värt att notera från detta årtionde är också att det var då som den svåra folksjukdomen TBC drabbade sina sista offer. Åtta bybor fick besöka sanatorium for kortare eller längre tid. Fyra av dem blev helt friska men de andra fyra dog i sinom tid av sin sjukdom. Nu har ett halvt sekel gått sedan dess och som folksjukdom anses nu TBC utrotad.
Ur 30-talets bystämmoprotokoll.
18 dec 1932 Stakning enligt beslut av den 15 nov detta år hade nu verkställts å vägen Kvarnbacken-Vikarby rå och vägomläggningen förelades nu byamännens avgörande. För förslaget talade Clas Anders Andersson, Anders Storgärds, Ivars Hans Olsson, Hans Hallin med flera samtliga framhållande att enär byns vägar äro lagda i skarpa kurvor, kuperade och smala och en omläggning överginge byns förmåga samt att en anläggning efter stakningen nu kunde utföras utan större kostnader for byn såsom kommunalt nödhjälpsarbete. Mot förslaget talade Sold Jon Eriksson och Bengts Anders Eriksson, båda framhållande att de ej komma att bidraga med ett enda dagsverke, samt Lissollas Jon Olsson på grund av att stakningen till en del förlagts på hans egendom på västra sidan om ån. Tillfrågad vilken ersättning Olsson fordrade nämnde han ett pris som ansågs för högt. Av denna orsak blev vägomläggningen enhälligt avslagen.
23 dec 1932 Den av 29 januari 1928 tillsatta kommitten bestående av Ivars Hans Olsson, Nilses Hans Hansson och Anders Storgärds hade nu med Lissollas Jon Olsson överenskommit om ett pris av 10 kr per snesland for den Olssons mark på västra sidan ån som erfordrades for vägomläggningen Karls H Larssons gård – Vikarby rå. Såväl kommitteledamöter som Jon Olsson voro närvarande. Överenskommelsen godkändes. Samma komitte hade per telefon överenskommit med Karls Hans Larsson nu boende i Hagalund om ett pris ett för allt av 80 kr för den Larssons mark med därå varande planteringar som erfordrades för vägomläggningen Karls Hans gård – Vikarby rå. Överenskommelsen godkändes. Beslöts enhälligt i enlighet med kommittens förslag att till Rättviks sockens arbetslöshetskommitte inlämna ansökan att den av vägingenjör Jonasson stakade vägmläggningen Karls Hans Larssons gård – Vikarby rå utföres som kommunalt nödhjälpsarbete.
2 sept 1933 Beslöts att låta utföra stakning for förbättringomläggningen av vägen från Karlsgården till Sätravägen.
17 maj 1936 Nittsjö Stenkärlsfabrik hade påtalat att på den till Nittsjö by avsatta gemensamma marken (ägofig ur 1435) ”sannolikt finns lera hemställes att få uttaga den lera som finnes där mot en ersättning av 25 öre per 1 kbm vagn. Samma betalning hade utgått till Kullsbergs Kalkbruk for den lera vi tagit på detta bolags marker”. Beslöts enhälligt att till AB Nittsjö Stenkärlsfabrik upplåta rätten att uttaga den lera som finnes å ägofiguren 1435 mot en ersättning av 25 öre per kbms vagn.
26 nov 1936 Närvarande samtliga ägare till mark som berör s av vägstakningen (Sätra rå – Stenkärlsfabriken) utom Hallin. Ingen av de närvarande hade något mot stakningen att anmärka. Efter överläggning bestämdes följande pris vid markinlösen för vägbyggnaden: åkerjord 20 öre, slogmark 8 öre och skogsmark 4 öre, allt per kvm, samt dessutom till Ivars Hans Olsson å vilken gårdstomt såväl granhäck som därinnan för varande stenmur skall borttagas ett tillägg av 10 kr. De närvarande undertecknade preliminärt kontrakt enligt dessa priser. – Den 28 nov samma år lämnade disponent Ruben Löfgren följande anbud: ”Bolaget bekostar hela vägbyggnaden ifrån fabriken till Clas hörna: markinlösen, dränering, planering, schaktning, hårdgöring med pinnmo och grus, dessutom till vägbyggnaden Karlsgården – Sätra rå 500 kr att användas till markinlösen, inköp av plank, dräneringsrör och sprängämnen samt grus för hårdgöringen att fritt avhämtas i bolagets grustag efter anvisning”. Beslöts att bordlägga frågan om byggande av vägen.
1 maj 1938 Nittsjö kvarn och elektriska Förening u.p.a. anhöll att utan ersättning få anlägga en vattenledning till kvarnbostaden från den källa som låg på Nittsjö jordägares undantagsmark sydost om Jon Lisells gård. De jordägare som vissa tider fyllt sitt vattenbehov från källan motsatte sig denna anhållan och fram höllo att de och deras förfäder sedan urminnes tider fyllt sitt vattenbehov därifrån och att källan sådan den nu befinnes säkerligen anlagts av deras föregångare. Efter överläggning och votering bifölls anhållan mot att sökanden skulle förbättra källan och att inloppet till vattenledningen skulle placeras 75 cm från källans botten, detta för att säkerställa förutvarande abonnenters vattenbehov.
24 juli 1939 Genom ett skyfallsliknande regn föregående kväll och natt hade så stora vattenmassor hopats ovan bron vid tvättfabriken att vägbanken genombrutits och ca 7 kbm jord bort spolats. Beslöts att för reparation av bron och vägen tillsätta en kommitte som skulle draga försorg om arbetets utförande.